Main menu: Start | Besöka oss | Utställningar | Historia | Materiel | Multimedia | Rörliga Bladet | Länkar | Kontakta oss |

Jan 08
2016

Kungliga Karlskrona Kustartilleriregementes historia

När Oscar II den 1 november 1901 undertecknade SFS nr 82/1901 bildades den 1 januari 1902 genom sammanslagning av det fasta minförsvaret och artillerikårerna vid fästningarna i Karlskrona och Vaxholm och Oskar-Fredriksborg det nya vapenslaget kustartilleriet, med två regementen, KA 1 i Vaxholm med detachement i Fårösund och KA 2 i Karlskrona. med detachement i Göteborg.

Men mycket tidigare hade det funnits kustförsvar.

När Karl XI 1679 bestämt att en örlogshamn och stad skulle anläggas på Trossö, fick Erik Dahlberg uppdrag att utarbeta förslag till befästningar. Motivet för Karl XI att förlägga örlogsflottans huvuddel till Blekinge östra skärgård och anlägga Karlskrona var att där skapa en huvudbas så belägen att fartygen på våren skulle kunna gå till sjöss ungefär samtidigt som den danska flottan. Befästningsarbetena som sattes igång 1683 skulle omfatta en sammanhängande stads- och hamnbefästning, samt spärrande av södra inloppet (Kungsdjupet) mellan Tjurkö och Aspö, genom sjökastell på Kungsholmen och Drottningskär. Stadsbefästningen blev ej utförd, utan 1694 beslöts att anlägga ett slutningsverk mellan staden och örlogshamnen bestående av tre bastioner. Hamnbefästningarna sträckte sig från bastion Göta Lejon på Björkholmen i väster, över Drottningshall väster om varvet, Lindholmsverken, Bastion Sjöstjärna och Havsfrun, samt bastion Aurora till Kungshall i öster. Arbetena fortskred långsamt och ännu år 1709 var inte något försvarsverk fullbordat.


  
1724 års fästningskommision framlade förslag till bland annat samtliga inlopps befästande, År 1882 hade verken vid södra och västra inloppen förstärkts och landfronten befästs genom de å Vämö liggande Oscarsvärnslinjerna.

Under 1800-talets sista årtionde började en diskussion om kustförsvaret och man förde fram en organisationen, som skulle leda tillbildandet av ett nytt vapen, kustartilleriet. Karlskrona fästning hade fått en artillerikår och mintjänsten bestreds av minörkompani ur fasta minförsvaret. Karlskrona artillerikår omfattade till en början två kompanier förlagda till Kungsholmen, 1895 flyttade artillerikåren in i de då nybyggda kasernerna vid Vallgatan. 1896 utökades kåren till fyra kompanier fördelade med två till Kungsholms fort, ett till vardera Västra Hästholmen och Oscarsvärn. Denna organisation behölls till kåren avlöstes av Kungl Karlskrona kustartilleriregemente KA 2.

I samband med att regementets organiserandes bestämde Konungen antalet kompanier till nio, sju artillerikompanier och två minkompanier. Kompanierna numrerades i löpande följd KA 2 med jämna nummer och KA 1 med udda.

Personalstaten för KA 2 blev 32 officerare och 58 underofficerare. Som regementschef utnämndes överste O L Beckman, övrig personal överfördes från Karlskrona artillerikår och Flottan, men även från Vaxholms artillerikår. Regemntet förlades till Vallgatan och övertog de kaserner som byggts för Carlskrona Artillerikår.

1914 års försvarsbeslut innebar en ny organisation. Regementet fick tre bataljoner varvid den tredje bataljonen blev rörlig med hästanspänt artilleri.

Då första världskriget bröt ut, var KA 2 bland de första förbanden som mobiliserades och räknade, då full bemanning lämnats till alla försvarsanstalter, den ansenliga styrkan av 73 officerare, 160 underofficerare och 4 285 man stam och värnpliktiga.

År 1914 beslöt riksdagen, att sjöfronten skulle förstärkas avsevärt, då materielläget vid förbanden var mycket dålig. För Karlskrona fästning innebar det att samtliga inlopp skulle erhålla försvar och moderna batterier skulle byggas, däribland ett 30,5 cm batteri om fyra pjäser på Aspö. Detta påbörjades dock först 1919 och rapporterades 1924 delvis klart

1925 års riksdagsbeslut medförde stora nedläggningar inom försvaret. För KA 2 innebar nedläggningen att endast ett av de rörliga kompanierna (9.komp) drogs in och att den rörliga tjänsten gick på sparlåga. Man hade försökt med dragning av pjäser efter lastbil och 1930 fick KA 2 sitt första dragfordon, en Munktellraktor och hästarna avskaffades 1926. Det rörliga artilleriet fick de närmaste åren fyra moderna 10,5 cm pjäser m/1927 vilket var mycket angeläget.

  1936 års försvarsordning innebar stora förändringar för KA 2. Upprustningen påbörjades. Man beslöt att kustartilleriet skulle anskaffa nio 15,2 cm kanoner m/37 och den första levererades 1939, samtidigt påbörjades motoriseringen av det rörliga artilleriet. genom inköp av 20 stycken SKODA-traktorer. Samtliga 15,2 cm batterier skulle enligt marinorder vara organiserade och klara den 1 september 1941. Fordon utöver pjäsdragbilarna till batterierna inhyrdes från den civila marknaden då endast ett fåtal stamfordon fanns. I 1941 års försvarsutredning föreslog att ytterligare 14 stycken 15,2 cm kanoner m/37B skulle överföras från armén till kustartilleriet, de sista erhölls i december 1944. Till dessa pjäser fick Volvo uppgift att ta fram en dragbil och det blev dragterrängbil 953.

De båda 10,5 cm batterierna m/27 samt 12 stycken 15 cm haubitz m/19 och 12 stycken 10,5 cm haubitz m/10 skulle överföras till armén enligt 1942 års försvarsbeslut, överföringen blev inte av förrän 1944. Dessa haubitsbatterier var bland de första enheterna som mobiliserades vid andra världskrigets urbrott. 1:a 15 cm haubitsbatteriet organiserades den 3 september på Oscarsvärn och beordrades till Trelleborg och anlände dit den 7 september efter en svår motormarsch med många incidenter av olika slag. Det kvarstod där tills det fasta 15,2 cm batteriet var klart, då det omgrupperades till Malmö. För det fasta artilleriet byggdes strax före och under andra världskriget 15 cm batterier på Lungskär och Tjurkö, ett 21 cm batteri med två pjäser på Öppenskär, ett 30,5 cm batteri flyttades från Värmdö vid Vaxholm till Ryssjön utanför Karlshamn. samt anlades några lätta batterier för att förstärka inloppsförsvaret. Vidare färdigställdes batterier i Ystad , Trelleborg och Hälsingborg. Det sistnämnda byggdes på rekordtid. Pengar beviljades den 14 april 1940 och batteriet rapporterades klart den 7 juni samma år. Eldledningsutrustningarna vid både det fasta och rörliga artilleriet var från början mycket enkla och gav dåliga riktvärden till pjäserna. Mållägesbestämningen var från början långbas och lodbasinstrument. På 30-talet infördes inbasmätare och kort vågbasmätning men de var optiska instrument och fodrade optisk sikt. På sammanställningsplatserna tillkom korrektionsbord.

1942 års försvarsordning innebar genomgripande förändringar för KA 2. Fästningsbegreppet avskaffades och Blekinge Kustartilleriförsvar bildades. Regementet underställdes kustartilleriförsvarschefen och vissa förvaltningsavdelningar överfördes även dit. Kustartilleriförsvarsstaben flyttade till ingenjörskasernen vid "Blå Port". KA 2 lämnade kasernerna på Vallgatan 1943 och flyttar in på Gräsvik, som kom att behållas till 1981 då de sista enheterna lämnade och flyttade till Rosenholm. Bataljonerna blev specialiserade vad beträffar utbildning, och de kopplingar som tidigare fanns till olika försvarsanstalter försvann. Specialisering blev parollen, särskilda kompanier för signaltjänst, mintjänst och så vidare genomfördes. Vidare framtvingade världskriget betydande utökningar.

Efter andra världskriget tillkom ytterligare materiel. Då kom den första eldledningsradarn PA 31, som möjliggjorde mållägesbestämning och eldreglering mot sjömål även under mörker och dålig sikt. Utbyggnaden av KA gick med rasande fart. Nya lätta batterier (7,5 cm kan m/57) byggdes på ett flertal platser inom BK. Då kom alla de olika typer av fordon som hade använts av de allierade t ex GMC, Doge-jeepar, Brockway. Dessa ersatte de under kriget inhyrda och uttagna civila fordon som fanns i krigsorganisationen. Dessa fordon blev en mycket stor förbättring av terrängrörligheten, när man fick fordon med allhjulsdrift och med vinch.

1949 fastställde Kungl Maj:t en ny organisation för KA 2, vilken innebar att organisationen krympte och utbildningen på luftvärnskanon lades ner. Antalet bataljoner minskades till tre och antalen kompanier från åtta till tre. 7. komp drogs in och 3. komp sammanslogs med 1. komp samt att 6. komp slogs samman med 4. komp.

1972 blev det ytterligare en omorganisation.

Dokument SFS nr 82/1901