Main menu: Start | Besöka oss | Utställningar | Historia | Materiel | Multimedia | Rörliga Bladet | Länkar | Kontakta oss |

Jan 08
2016

Rörliga Kustartilleriets historia

Det rörliga kustartilleriets vagga stod på Oscarsvärn i Karlskrona. Det började redan 1897 då Karlskrona fästning fick sitt 4.kompani som skulle bemanna den rörliga bestyckningen vid Vhita Krog (batterierna vid Koholmen och Klinteberga) som bestod av ett batteri med 12 cm kanoner m/1885, två batterier med 12 cm haubitser m/1891 samt några 57 mm kanoner och äldre kulsprutor.

Då kustartilleriet bildades 1902 och KA 2 sattes upp, fick 4 AK namnet Oscarsvärnkompaniet. Den omtalade bestyckningen var inte särskilt rörlig. Då den skulle förflyttas hade man endast handkraft att tillgå, det fanns inte anspannspersedlar för att kunna använda hästar.

1909 var första gången då regementet kunde förhyra 20 hästar och låna övrig utrustning från armén under en regementsövning.

Men det skulle bli bättre.

Enligt 1914 års försvarsbeslut skulle Karlskrona fästning tillföras moderna hästanspända batterier, men det skulle dröja flera år innan de levererades.

Vid mobiliseringen 1914 fanns endast den gamla materielen till gänglig. Den utökades dock med tre 8 cm kanonbatterier m/81-83 som togs ifrån fästningens fasta bestyckning. I samband med mobiliseringen tillfördes ett 15-tal ridhästar och 1917 anskaffades 65 stamhästar och ytterligare 200 inhyrdes.

Efter 1925 års försvarsbeslut som gav nästan lika stora neddragning som 1999 års beslut, fanns det fortfarande en liten rest kvar av det rörliga kuststartilleriet. Redan i början av 1920-talet fanns planer på att motorisera det rörliga kustartilleriet, men 1926 var ”avhästningen" som först klar och sedan gick det sakta framåt. I slutet av 20-talet fick KA 2 fyra rörliga 10,5 cm kanoner m/27 som var en mycket bra kanon och vidare tillfördes ny eldledningsmateriel.

1933 kom den första motoriserade pjäsavdelningen, en 15 cm haubits m/1919 som framfördes i två delar vilka drogs av två Boforstraktor.

1933 genomfördes också den första motorkursen i kustartilleriets regi på Oscarsvärn och under samma år påbörjades fältmätutbildning också på Oscarsvärn.

1936 års försvarsbeslut innebar att en rörlig bataljon omfattande bataljonstab och tre rörliga 15 cm batterier m/37 om tre pjäser skulle sättas upp.

Kustartilleriet hade tillsammans med armén beställt ett antal 15,2 cm kanoner och vid 1936 års försvarsbeslut blev det klart att kustartilleriet skulle överta de kanoner armén beställt, men i gengäld överlämna de 15 cm haubits m/19, 10,5 cm haubits m/10 och de nya 10,5 cm batterierna till armén.

Dessa nya kanoner fick benämningen 15,2 cm kanon m/37B och dessa 23 kanoner blev kvar i kustartilleriet till in på 1980-talet. 1936 hade fordonsparken utökats så att det fanns 2 traktorer, 4 rekbilar, 4 dragbilar, 4 lastbilar och 1 motorcykel.

1937 kom att bli ett viktigt år för det rörlig kustartilleriet. Då genomfördes två samövningar med armén,en på Gotland med uppvisning för arméfolk och en övning i trakten av Västervik där de rörliga fick visa upp vad de kunde,för representanter för riksdag och andra som hade att bestämma över försvaret.

På hösten 1939 inhyrdes fordon för beredskapen. Stamfordonens antal ökade till 40 lastbilar och 20 Skoda dragterräng-bilar.

Om dessa Skodabilar finns en historia:”Då bilarna hämtats i Tjeckoslovakien och hade körts till Satsnitz för att skeppas över till Sverige, måste de ta av däcken för de skulle lämnas kvar i Tyskland, det var ju krig och ont om gummidäck. För att klara fortsättningen fick de låna ett däck, åka till Trelleborg och låta gummifabriken gör nya däck, som de tog med sig tillbaka och monterade på bilarna, varefter återstående del av hemfärden kunde genomföras”.

Under krigsåren tillfördes ny materiel i stor omfattning. Utöver 15,2 cm kanon m/37, kom dragterrängbil m/42 TVC, samt 21 cm kanon m/ 42. Den sistnämnda kunde inte kallas rörlig men var dock flyttbar. Efter kriget tillfördes KA ny eldledningsutrustning som radar bland annat PA 31. Vidare tillkom olika typer av fordon, GMC, Brockway, Dogejeepar m m. Dessa var överskottsmateriel från det av avslutade kriget.

Många av dessa fordon fanns kvar mycket länge i krigsorganisationen.

I slutet av 60-talet kom de rörliga spärrbataljonerna. I bataljonerna ingick ett kanonbatteri, ett robotbatteri och en minspärrtropp som stridsmedel samt ett stabsbatteri för ledning. Pjäsen som ingick var 7,5 cm fältpjäs m/65 och tillsammans med den kom eldlednings Arte 719. Det var det första eldledningssystemet som började använda datorer, samt radar, laser och TV för mållägesbestämning. Dock var systemet nästan föråldrat redan då det kom, då utvecklingen inom datorvärlden hade startat och gick med rasande fart. Robotbatteriet hade RB 52 som var trådstyrd och var effektiv på korta håll. Minorna var av typ M 9 och var kontrollerbara. Dessa lades ut från båtar, försök gjordes även med amfibiebilen 101 som anskaffats från England.

1977 började en nya era för det rörliga kustartilleriet, då påbörjades trupproven med 12/80-systemen, med ”KARIN” (KA Rörliga INvasionsförsvar) för att ersätta de gamla 15,2 cm kanonerna m/37, som alltså hade tjänat KA under 40 år.

Det var ett helt nytänkande vad beträffar rörligt kustartilleri genom att pjäsen med 12 cm kaliber blev automatriktad och med automatisk laddning, detta hade inte förekommit bland rörliga pjäser i hela världen.


I systemet ingick Arte 727 som också var ett nytt sätt att lösa skyddsproblemet med radarsökande robotar, sensorerna på en plats, bemanningen ett stycke där ifrån. Arte 727 kunde ta emot mållägen direkt från ledningssystemet och behövde inte spana själv. Vid eldorder startades antingen radar eller laser för mållägesbestämning, varefter måldata sändes över det datoriserade sambandssystemet direkt till pjäserna.

Sambandssystemet var det första datoriserade sambandet för rörliga förband. Med detta kunde man programmera i förväg hur de olika avdelningarna skulle kopplas ihop, varefter datorn utförde kopplingarna.

Utvecklingen genomfördes av BOFORS i samarbete med artilleribataljonen på KA 2, vilket också var ett nytänkande, att användarna fick vara med och bestämma hur det skulle se ut och fungera. Konstruktionen blev också mycket lyckad. Inalles blev det 24 kanoner som tillsammans med övriga system fördelade på sex batterier i tre bataljoner.

  Utveckling inom de andra delarna i det rörliga har också skett, så har t ex luftvärnet gått från handriktad kulspruta m/36 i dubbellavetage via 40 mm akan m/36, 40 mm akan m/48 till robot 70. Innan roboten kom fanns lvtroppar med 40 mm akan m/48 (LVS75M) som var automatriktade och hade modern eldledning med radar och lasermätare. Systemet var tungrott med alla kablar som skulle dras, men väl på plats var det effektivt. När det gäller robotsystem så har kustartilleriet varit föregångsman inom försvaret. Redan i början av 1950-talet startades försök med olika robotar. 1958 sköts den första roboten,en CT 10 av fransk tillverkning av personal ur KA 2. Denna robot modifierades och blev Rb 08.

Utvecklingen på fordonssidan har varit minst lika stor och har gott från inhyrda civila dragbilar över GMC med flera efterkrigstyper till dagens automatväxlade och servostyrda terrängbilar av 30-40 klassen. Mången gammal rörlig krigare minns resor till och från Skillingaryd som gjordes påflaket till en GMC med tygkapellet fladdrande och dammet yrande in på flaket.

Något som också bör påpekas är att det inte har förekommit en enda olycka med dödlig utgång under alla dessa år och otaliga mil på vägarna.

En annan sak är det särskilda kamratskap som alltid har varit bland oss rörliga. Trots många gånger svåra förhållanden med väder, arbetstider och lång bortovaro från hemmet har det alltid ställts upp för kamraterna.